söndag 29 juli 2012

Slutreflektion av Scratchkonferensen

Jag försökte reflektera över konferensen på 10 minuter i filmen nedan, men det blev bara fragment av det jag har inom mig och känner. Det handlar egentligen om ett par saker. Nyfikenhet, engagemang, intresse, möten med andra tankar och nationaliteter och att våga möta sig själv... Och att stå upp för en förändrad syn i den svenska skolan...

Jag pratade till sista filmen via datorns mikrofon, så det låter lite burkigt. Jag var också tvungen att stänga av fläkten i korridoren. Hoppas att ingen blev sur för att jag gjorde det.

Ha det gott och kom ihåg... Inga Segways...


Reflektionsfilmen...


Mot Logan Airport i morgon förmiddag.

lördag 28 juli 2012

The end... of Scratchkonferensen

SLUT. Konferensen är slut. Det är svårt att lämna, så många idéer, så många människor från olika länder och alla delar på samma intresse för pedagogik, teknik och framför allt Computional Thinking. And my english is still improving... :)

Förmiddagens keynote handlade om en inriktning som några skolor i US. hade utvecklat. De hade med sig elever från klass 3-4 som fick visa vad de hade gjort och hur tankarna utvecklades. Jag gillade deras struktur i modellen, inte "bara" göra lite Scratch utan en genomtänkt strategi. The Engineering Design Process.


Det intressanta var också att tanken spillde över till andra ämnen också. Och de fick en förbättring även där. De arbetade också mycket medveten med att läraren inte gav svar utan ställde motfrågor i stället. Allt för att få eleverna engagerade i Peerlearning och att våga tänka själv. Mycket intressant...


Fler bilder från konferensen finns på Flickr.

Jag var också på en self organised workshop med NanoBoard, en enklare variant av arduinoboard (sidan är på japanska, men det går att översätta via googletranslate) kompatibelt med Scratch. Det finns en massa info här om Nanoboard (hyfsat billiga och man kan köra en motor med den också). Finns som KIT där man bygger ihop delarna själv, någonting de gjorde i projekt med ungarna, så fram med lödkolven. Används lödkolv i den svenska skolan? Om inte... det är dags att plocka fram den. Ska vi vara ett kreativt, innovativ, entreprenöriellt och i framkant med IT... jag då är det dags att tänka till. Robotics... Computional thinking... Let´s do IT... Connected Learning.

Och, jag måste berätta; det fanns med en kinesisk kille på workshopen. Ungefär 11-12 år, han berättade för workshophandledaren om arduino, och hur man kunde göra med S4A och en massa annat. Snacka om framåt kille, förmodligen lite nörd. Men... så har Kina också en massa kids att plocka av. Hur ska vi i Sverige kunna vara i framkant med IT och Mobilitet, om skolan inte börjar prata om HUR? Come on! Change!


Vi ska försöka fortsätta diskutera via Adobe Connect om vad vi gör hemma i våra länder. Ska bli kul. Ska försöka hålla kontakten. Men nu är det slut för denna gången. Har lite separationsångest, därför detta blogginlägg från MIT-MediaLab (som slutfördes @ The Hostel).... En sista filmsnutt med the crew from Life Long Kindergarten, vilket team...

Hoppas att ni gillade att följa med mig till New York, Boston och Scratch@MIT. Det blir kanske ett sista blogginlägg imorgon, för att summera alla goda idéer. På måndag flyger jag igen... från Boston till New York och byte för nästa tripp till Arlanda. Vädret är underbart i Sverige, vill jag tro...


Scratchdag 2 eftermiddag, scratchmusik, OLPC

Lite sent kommer gårdagens eftermiddags rapport. Nätet var nere när jag kom tillbaka till 40 Berkeley Hostel. Men idag på morgonen är vi igång igen... :) Tänk så beroende man är av att allt funkar.

Fredag eftermiddag

Jag började med att lyssna på olika projekt med OLPC - Projektet One Laptop Per Child från Mexico, Uruguay, Costa Rica, och ett projekt i Rwanda. Vad som är slående i alla dessa projekt är att det finns en vilja bakom att göra en förändring i landet. OLPC är ju en enklare billig dator, men Scratch funkar alldeles utmärkt. Uruguay har satsat på alla elever i skolan.

Massor av goda exempel kom fram under seminariet. Rwandaprojektet hade med barn från olika samhällsklasser, streetkids och lärare, föräldrar. Första hade barnen fått lära sig, sedan ledde barnen en workshop med föräldrar, lärare. Riktigt spännande projekt. Eleverna var riktigt duktiga, Connected Learning i realiteten (se förmiddagens bloggpost).

Musik med Scratch.
www.performamatics.org och under Resources finns handouts från workshopen om du vill prova på att skapa musik med Scratch. UMass Lowell och Computer Science samarbetar med musikhögskolan i vissa projekt, kultur och teknik i samklang... Sådant är riktigt kul, och det är riktigt djupt ned i kodningsstrukturer man arbetar med. Kolla in handout och de sista exemplen... Och det med Scratch... :)

Special Interest Groups
Dags för "unconferencing style" med interest groups som deltagarna satte upp och arrangerade. Jag valde att testa lite prylar med picoboard, man kan göra sååå många roliga saker. Jag använde flexmotstånd, man böjer en liten 10-15 cm lång "plastremsa" och får olika motstånd beroende på hur mycket man böjer flexmotståndet. Och så kopplar man det till Picoboard och kan göra massor. Jag testade att skapa "musik" genom att böja motståndet. Kul!! Det var några från England som hade grejorna med sig. Det är en riktigt internationell konferens, jag tror att över 40 länder är representerade. Och jag den ende från Sverige... och jag pratade med en som were the only guy from Holland. Det är så kul med olika nationaliteter. Alla har samma intresse, Scratch i form av pedagogik eller teknik eller båda. Eller engagerad förälder. Är då detta viktigt i skolan i Sverige? Frågar ni mig? Vad tror ni svaret blir...? Och det handlar hela tiden om medvetenhet, vilka mål kan man uppnå? Ta the Big Five- förmågorna och du kommer att röra dig inom alla fem förmågeområdena. Och det på ett riktigt kul sätt. Lägg till internationell kontakt och gemensamt projekt med elever från andra länder, ja, då jäklar blir det riktigt spännande.



Mingelkväll på MIT-Museum
Dagen avslutades med en mingelkväll på MIT-Museum. Vi fick också gå runt och titta på utställningarna. Riktigt, riktigt intressant. Vilka enorma grejor dom har uppfunnet, utvecklat, på MIT. Hologram... robotar... och en massa annat kul. Kolla lite på filmen så förstår du. Om du är intresserad av sånt förståss...

Hela konferensen har också en modell-tema som jag gillar, mat och hyfsat långa pauser där man kan prata med varandra. Delge sina erfarenheter eller diskutera annat. På mingelkvällen pratade jag med en japansk tjej som trodde att jag var någonslags professor, hon hade förmodligen sett min bild någonstans. Professor... jo jo. Jag fick ju snabbt göra henne besviken. I´m just an ordinary guy from Forgehill, eller Blacksmith Hill...

Kolla in filmen om så går jag och äter frukost så länge....





fredag 27 juli 2012

Scratchdag 2, fm. Keynote och Ignite Talks

Morgonstund hade en joggingtur ner till The Esplanade, Charles river. Frukost. Orange Line till Down Town Crossing, byte till Red line Kendall/MIT. Och till ännu en intressant dag.

Keynote
Samtal mellan Mitch Resnick, Connie Yowell och Jan Cuny. Även US är konfunderade över det minskade intresset för CS, Computer Science och framför allt det otroligt låga antalet tjejer som väljer det. Det är spännande att samma diskussion finns runt om i den västvärlden. Så, vad är problemet? Finns det en lösning?
Kanske, kanske inte. Jag tror att "den traditionella" skolan inte ger näring till tjejer att välja en sådan inriktning.

Diskussioner om tinkering kontra ramverk och att lära ut på ett mer konventionellt sätt. Gör så, gör det, vänta tills du kan det. Då kan du göra detta. Det var intressant med bilden som Connie Yowell visade, det ligger lite i den linje min hjärna tänker, men inte riktigt har fattat. Det ska stå Interest i den övre cirkeln. Connected Learning om alla cirklarna samverkar. Mycket spännande.



Mitch Resnicks idécirkel för kreativitet

Ignite Talks

En spännande idé lite som Teachmeet. Fem minuter per presentatör, 20 slides och max 15 sekunder per slide. På 40 minuter hade vi fått 5-6 presentationer, med passion. Riktigt spännande modell.

Nu är det lunchtime...

Återkommer i eftermiddag.



torsdag 26 juli 2012

Scratch day 1 - tankar, idéer och sammanfattning

Efter en tur till en pizzeria med ett gäng från konferensen är jag nu "hemma" igen. Det är nästan så att hjärnan spricker av nya intryck och tankar. Därför är det inte alls dumt att varva ner med lite bloggande. Så ni får stå ut med att jag kanske upprepar mig, svamlar ostrukturerat eller på alla möjliga sätt hoppar i tankebanorna.

Highlights


Keynote med Mitchel Resnick, professor och Karen Brennan.
De gjorde en kort resumé och reflekterade kring fem år av Scratch och vad som kanske kommer inom den närmsta tiden. De var överväldigade att det hänt så mycket med Scratch och "the Scratch Community". Saker som de inte trodde skulle hända har hänt, utveckling på massor av olika sätt. Bland annat hur kidsen har använt Scratch och Scratchs Sociala media. Riktigt spännande saker. Och hur lärandet har gått till i och med idén med Share, Remix. Flera tutorials, från kidsen, har kommit upp på sidan. Man har använt Scratch för att göra guider till hur man ritar Mangafigurer i Scratch osv... Idén med Share-Remix är alldeles lysande.



Just nu är de inne på utveckling av Scratch 2.0, som de har varit tvingade att utveckla i Flash för att klara av alla funktioner. HTML 5 har inte alla funktioner så det gick inte än i alla fall... Men det finns en utveckling åt ett annat håll på Berkely kallad Snap, den funkade på alla olika webbläsare inkl. iPad. Kolla här om du är intresserad (man kan göra en hel del avancerade saker):
http://snap.berkeley.edu/snapsource/snap.html


Riktigt bra med whiteboardfärg på vissa väggar. Mer sånt i våra klassrum.


På förmiddagen var jag på en workshop kallad: My Excellent vacation. Vissa delar var väl inte så spännande, men idén gick ut på att barnen gjorde en presentation i Scratch med bilder och tal. Ämnet var semester, men kunde också vara en plats som betydde någonting viktigt. Och den mest spännande idén var att de sedan gjorde en Googlemap med de olika ställena utpekad på kartan med Scratchbilden inklistrade och länkad till projektet (på scratch.mit.edu). Det var en ny och riktigt bra idé som jag ska ta med mig.

På eftermiddagen lyssnade jag lite på en panel om MIT Scratch-kursmaterial (curriculum guide). Det var intressant att lyssna på, materialet finns att hämta på Scratchsidan. Vet inte om det är översatt till svenska, men det kanske vi skulle göra? Själv har jag lite svårt för kursmaterial, men det finns en vits med att använda det...

Och så var det dags för Stephen och Kinect2Scratch (version 2.0, som är riktigt bra och enkel att använda). Jag gjorde också en kort presentation av ett litet projekt som jag gjort tillsammans med några elever. Det var kul att göra presentationen på engelska, bara 4-5 minuter men ändå. Man växer liksom lite...



Dags för Posters och Demonstrations.
Det fanns ett tjugotal utställare, som visade idéer, produkter som håller på att utvecklas till Scratch eller på något vis har koppling till Scratch. Oj. Oj. Så många fantastiska idéer. MaKey Makey har jag tjatat om, det fanns något som liknade ett mini-arduinoboard (NanoBoardAG) som funkade med Scratch, man kunde få ut en (eller 2?) motorer också plus input med sensorer. Har massor av annat spännande. RFID-card som ett Arduinoboard kunde känna av via Scratchklonen SA4. Där kan man göra riktigt coola saker. Ska testa... :)










Hoppsan, nu hamnade jag lite inne på nörderispåret, men det är ju där man kan jobba med entreprenöriellt lärande och det tror jag vi ska göra betydligt mycket mer i skolan. They call it tinkering... kanske inte samma sak, men ordet är kul i alla fall. Det finns en kultur med Maker Faire och tinkering som är intressant. Pratade en del med en japansk pappa som hade tagit sina barn med sig till konferensen. Vi pratade skolsystem och hur det fungerade i Japan resp. Sverige, superintressant. Nivån på de japanska eleverna är riktigt hög, men de ser upp till de nordiska skolsystemen, Finland, Sverige, Danmark... Men vi håller ju på att lämna det vi är bra på. Så, dags att tänk till och tänka rätt i skolan igen... Vi ligger väldans högt i kreativitetsligan, vad kan det bero på? Är det tack vare eller trots skolan? Nu släpper vi det förresten. Ska inte bli politisk...


Nej, nu får det vara nog med ord för idag. Dags att sova lite. G´natt.












Scratchdag 1, whaooo


Nu har jag varit med om min första offentliga speech in english, bara 4-5 min i en del av en panel. Det gick. Kul. Bilden visar före panelen. Och inte hinner jag blogga speciellt mycket heller. Massor av folk och man pratar med folk till höger och vänster. Nu är det demonstrationer och utställningar. Så himla bra organiserat.

Filmade lite av demo av Makey Makey. Whaooo, that´s cool.


Vi hörs lite senare.

Workshop Camera, Motion Action!

Godmorgon, tyvärr funkade inte nätet på the Hostel igår kväll. Så här kommer en kortare rapport om Workshoppen jag var med om igår. Scratch 2.0 håller på att utvecklas till en onlineversion, än så länge flashbaserad. Vi fick testa Alphaversionen, den riktiga kommer förmodligen att gå i skarp drift i slutet på året. Det finns en hel del lovande saker och förmodligen kommer en enorm utveckling att ske med plugins etc.

Vi provade, som bloggtiteln avslöjar, den nya funktionen med rörelsedetektor via webbkameran. Kolla in filmen där finns lite om hur det ser ut. Det kan bli riktigt kul att jobba med i skolan. Storytelling skulle kunna vara en enorm grej med rörelse... En annan sak som var riktigt bra var en del som hette Backpack, man kan helt enkelt dra in figurer, script etc... för att återanvända. Riktigt bra funktion.

En av workshopledarna var Eric Rosenbaum, killen som har varit med att utveckla Makey Makey. Jag pratade en stund med honom och han kommer att visa Makey Makey under en demosession. Coooolt...

Efter workshoppen visade Stephen Howell den senaste versionen av Kinect2Scratch. Och den har med Z-values (nörderi...;)) och han kommer att släppa versionen idag (torsdag) på vår session med den internationella panelen. Nobuko Kishi, Manabu Sagiura, jag och Stephen... jisses. Så kul!!

Stephen och jag gick och åt en sushi, diskuterade allt mellan himmel och gjord. Han från Irland och jag från Sverige, det finns massor att prata om....


Sitter just nu och äter "frukost" på MIT-MediaLab, snart dags för första Keynote. Ha det gott. Försöker blogga under dagen.

tisdag 24 juli 2012

Sista dagen som Bostonturist...

Turist eller vad man ska kalla det. Jo, jag tröttnade lite på att flänga runt på turistiska saker. Det blev varmt idag. Jag hade joggat på morgonen. Sett Blue Man Group. Jag kände att det räcker nu... Nu vill jag komma igång med det jag är här för. Scratch... Men, men det blev lite knalla runt ändå. Jag har ju ett Charliecard för T-banan och då måste man ju åka lite också. Ganska enkelt att ta sig hit och dit med T-banan, bara man vet vilket håll man ska, Inbound eller Outbound...



Jag tänkte gå över bron till MIT, bara för att. Jag har ju varit där så jag vet hur det ser ut, men ändå. Vad är det egentligen det där med att gå över broar? Något symboliskt? Många segelbåtar ute på Charles river, var det i alla fall. Framme vid MIT gick jag runt lite på området, bara för att känna känslan. I mitt nästa liv ska jag ta en MBA, eller vad det heter, på MIT i kul-, kreativa- och spännande idéerprogrammet. LifeLong Kindergarten känns som en schysst ingångsvinkling.


Skön arkitektur på några av husen vid Campus, eller vad det nu är. Jag blev väl inte så långvarig utan åkte vidare till Park St för att strosa lite i Boston Commons, parken. Det var hyfsat varmt så jag satte mig i skuggan och filosoferade över the Swanboats och hur dom drevs fram... Vad tror ni svaret blev?


Jo, killen trampar, typ cykel, för att driva fram den. Bilden är lite suddig, men ändå. Utsagan är härmed bevisad.

Och så en annan grej att fundera på. Varför finns det så många statyer av viktiga män? Fanns det inga viktiga kvinnor? Eller var det männen som skapade allt? Teparty och allt... jag tror att 80 % av alla statyer är på viktiga män. Slutsats, statyer är viktiga symboler för ett samhälle som byggdes upp av män...?!? Ja, ja, låt gubbarna få ha sina statyer, annars får jag kanske inte komma in i landet fler gånger.


Mötet med Stephen blir i morgon. Då ska jag först vara på en workshop med nya webbaserade Scratch 2.0 och hur man kan använda webbkameran integrerat... Ska bli kul. Tills dess får ni kvällens film.








Blue Men och jogga vid Charles River

Kl. 10.00 en kort morgonrapport. För övrigt så syns inte allt på iPad, men sådan är den digitala världen. Blue Man Group i går var en häftig upplevelse, riktigt spektakulärt med många multimediainslag. Lägg till riktigt bra musik och rytm, tillsammans med ett schysst upplägg. Väldigt mycket publikkontakt. The Blue Men säger ingenting alls... Kolla upp på Youtube så kan du se delar av det jag såg igår. Kul att få ha sett dom. 1.5 timme ungefär. Skön publik också. Promenerade dit, det tog väl 8-10 min ungefär. Och så blev det morgon. Jag hade bestämt mig för en joggingtur, vaknade... Gissa när? Helt rätt, vid 06.00 och fick i mig två bananer denna gången. Började med snabbgång för att väcka upp kropen och tog sedan Berkeley Street ned till Charles River där jag joggade med vy över till MIT. Var jag ensam? Nix, massor av folk med joggingambitioner. Vissa med tempo som man bara kan glömma och andra med tempo som man inte trodde var jogging... Och så jag. En timme ungefär, inkl. Stretch etc... Nu har jag joggat i de städer som har ett historiskt marathon. London, Berlin, New York, Boston och Stockholm. Återstår Amsterdam, Tokyo... Någonslags konstig målsättning, men det är kul med efterkonstruktioner och målsättning efteråt... För att tro på någonting och motiveras. Även om Marathonambitionerna tog slut på 80-talet, nåväl det blev 5 i alla fall. Frukosten blev stor idag, ägg, bacon, potatiskaka.typ. yoghurt, flingor mjölk, te och juice och en macka. Så då vet ni det... Få se vad den här dagen kommer att innehålla. Rapporterar lite i kväll. Ha det gott.

måndag 23 juli 2012

Chill out in Boston

Vaknade som vanligt, ungefär vid 6.00, hade optimistiskt satt iPhonen på 07.00. Frukost serveras 07.00 - 09.00 så det gäller att vara på hugget. Scrambled eggs, bacon, and a pancake, inte den frukost jag brukar äta men det fanns lite yoghurt också så det funkar. Den stora frågan var om jag skulle flänga runt på något eller bara ta det lugnt och strosa lite för att känna igen mig.

Jo, det blev chillout vid Quincy Market. Och lite runt hamnen vid havet, eller viken eller vad det nu är som går in där. Det är ganska mysigt att knalla runt och bara vara. Ibland blir det streetperformance och det är bara att tacka och ta emot.



Jag sneglade lite på ArtsBoston biljettförsäljningsställe (vilket knäppt ord... hittade inget annat) och Tonight´s show med Blue Man Group. Visst var jag sugen. Men kunde så klart inte bestämma mig. Snurrade runt flera varv, hade kollat priset på nätet och det låg vid ungefär 60$ och uppåt... Därför denna tvekan.

Kolla klipp på Youtube om du vill veta mer om Blue Man Group, jag får inte filma...

Men så tog jag ett beslut och det blir Blue Man Group i kväll kl. 20.00, och biljetten kostade "bara" 48$. Och så sneglar jag lite på en jazzklubb på torsdag, med en hyfsad gitarrist, Bruce Bartlett. Ska se om jag orkar efter en dag på Scratch@MIT. I morgon ska jag träffa Stephen Howell från Irland och ev. några från Japan. Stephen har gjort Kinect2Scratch och han har frågat mig om jag vill vara med i en internationell panel när han presenterar Kinect2Scratch. Jo, jag hoppas att jag kan tillföra något i alla fall. Har testat med några kids, så jag vet att det funkar. Lite utmaning. In english... still improving... scary...

Lite bilder från chilldagen...



Och en med rörliga bilder...

Nej, nu ska jag fixa lite inför Blue Man Group, ska bli kul...



söndag 22 juli 2012

Framme i Boston

Idag är en resedag, så jag har inte så mycket att berätta. Kanske lite. Just nu sitter jag på rummet, som känns dubbel så stort som det andra i New York. Ingen AC, men fläkt i taket, fläkt i korridoren och en bordsfläkt. Fönstret är öppet och det kvittrar en massa pilfinkar (tror jag), vad heter pilfink på engelska förresten arrowthink ;)?


Bussresan gick hyfsat bra, lite kaotiskt i början vid inhoppningen i bussen, men sedan flöt det på. WiFi funkade också rätt bra. Väl framme i Boston tog jag tunnelbanan från South station till Downtown Crossing för byte till Back Bay station. När jag kom ut från Back Bay stationen så kände jag igen mig direkt, sån´t är like kul. Och promenaden till 40 Berkeley Hostel gick hur enkelt som helst. Behövde inte ens kartan!


När man kommer från New York till Boston, och speciellt i området jag är i, South End, så inser man hur totalt olika städerna är. Boston känns som en småstad, lite easy going, relax and chill... Lite mer som Smedjebacken... ;) om man jämför med Borlänge eller Ludvika. Det är klart att mitt i city är det lite annorlunda tempo. I dag blir det inga stora utflykter eller så, bara chilla i området. Kanske leta upp lite mat och en Samuel Adams, Red Brick...


Testade att göra en liten trailer med iMovie på iPaden. Visst, resultatet blir hyfsat och så... men inte tusan kunde jag ladda upp den till Youtube. Fick gå omvägen via Dropbox och ta upp den i laptoppen. iSakerna är inte så vänligt inställda till Google heller, men, det finns som sagt omvägar. Får kanske konvertera till Äpplefolket...? För det är väl en sekt? Nej, nu ska jag inte förveckla in mig i sånt jag inte begriper.


Vi hörs i morgon...







lördag 21 juli 2012

Jogging, Cruise och Guggenheim

Nu kommer sista reflektionen från New York, för i morgon bär det av via Boltbus till Boston. Då blir det ett Bostonperspektiv för att på onsdagen glida in på det som är själva grejen Scratch@MIT. Men en sak i taget, dagen började med att jag i min envishet steg upp tidigt och började "Powerwalka" till Centralpark där jag fick min joggingtur. Riktigt skönt att komma ut så där på morgonen, det var nästan ingen trafik. Så det blev en timme ute, jogga och stretcha med extra allt. Bananen jag åt innan jag stack ut tog slut efter 45 min. Men det gick ändå... så nu kan jag checka av Centralparkjoggen.

Nästa steg skulle ju bli Guggenheim, men där var det öppet till hyfsat sent, så jag valde att ta en Cruise ner till Damen med facklan. Det var kalasväder och inte så förtvivlat varmt. Fick i mig en hamburgare innan turen, men för ända in i hela världen... här åker man hela vägen till Amerrka, the land of burgers och så får man en smaklös företeelse. Skäms på er. Man får kanske skylla sig själv? Nere vid hamnen, massor av folk. Det är kanske inte där man ska smaka på en gourméburgare.

Turen var hyfsat bra, man fick se Manhattan från Hudsonfloden, så kameran gick varm. Ni får stå ut med en liten filmsnutt med bilder från turen. Det blir ingen superredigering idag, kom hem vid 19.30 så jag är trött...





Guggenheim
Äntligen, äntligen blev det Guggenheim. Vis av mitt besök på MoMa åt jag lite streetfood utanför, det blev inte så himla dyrt. Lamb Gyro, ja, jag blev mätt i alla fall. Oh, vilken underbar byggnad. Arkitektur på högsta nivå och en hel del bra konst. Kandinsky-utställning var väl inte speciellt stor, men det som visades hade hög klass. Hade på mig sådana där Audio-tour-lurar så att man kunde få lite mer innehåll berättat för sig. Det är så intressant! Men, men, man fick inte fotografera. Stenhårt. Så jag vågade inte, ville inte stå i skamvrån denna gången. Några bilder inne i huset i alla fall...




Chelsea
Jag tog mig också en tur till Chelsea Pier, där jag gick en runda på den där järnvägen som var omgjord till en park. Det är en oas, men den här gången var det massor av folk, som hade samma idé som jag.




Nu har jag lärt mig The Metro, hittar hyfsat med karta, har varit i Central Park ett par gånger. Känner mig trygg att röra mig hit och dit. Och jag har missat hur mycket som helst som jag skulle vilja se. Har gått massor. Och nu ska jag åka vidare. Slutreflektion; Minst tio dagar för att försöka förstå Manhattan. Om det ens går...

I morgon åker jag buss... ska bli kul.

Vi hörs i Boston, eller på väg dit (WiFi i bussen, sägs det). Kommer att sakna The Pod Hotel.
Goodbye N.Y




fredag 20 juli 2012

Walking Tour, Greenwich village och Times Square

Borde ha hunnit med Guggenheim idag. Men det blev inte så, det blir egentligen aldrig som man förväntar sig.  Och när ska jag lära mig att åka hiss? Har gått av två gånger på fel plan, står i mina egna tankar och tror att hissen alltid stannar där jag ska av. En litet tips till er andra; nej, den stannar där andra vill av eller ska "på" hissen också. Jag lär mig kanske...

Nåväl, dagen började med en samling i foajén för dagens Free Walking Tour med två guider. Vi var ett gäng på 14 personer inkl. Dan and Andrew som guidade oss till ställen vi förmodligen inte hade kommit till själva. Och det tackar jag dem för. Amazing, skulle man kunna uttrycka det. Vi var folk från US, Ukraina, Australien och jag från Smebacken. Jag gillar sånt och att man får praktisera engelska, still improving...

Vi tog the Metro ner mot Greenwich village via Chelsea Market.


Järnvägen är bevarad och omgjord till en park, riktigt häftigt gjort. Istället för att riva ned den, så blev det en grönskande park.




Det roliga börjar egentligen i Greenwich village, det var ju där allt hände... när artisterna, konstnärerna och bohemerna flyttade in. In the Sixties... Det var en helt annorlunda arkitektur, inga höghus utan bibehållna hus som dom var. Nu mera är det den "hippaste" platsen. Vi gick förbi en affär som hette Music Inn. Helt enormt vilken affär, glöm allt du sett om hur en affär ska se ut... instrument överallt, väggar, tak och golv. En övervintrad halvhippi och en ung kille som visade en Fretless Sitar/guitar, som jag fick prova... Hann inte förstå hur den var stämd, men verkade hur cool som helst, lyssna lite förresten (inte jag som spelar...). Det fanns en theramin också. Waaoo, där skulle jag vilja tillbringa resten av dagen.




Hungern satte in och jag ville få någonting i mig snabbt. Det blev Noodle soup på Saigon Schack, hyfsat för 10$. Vart skulle vindarna föra mig? Guggenheim, nja lite sent så jag tog ett beslut för Time Square och Broadway. Lite Metro igen... och så regn, regn och regn. Inte alls vad jag ville ha. Hamnade på Starbucks med en kopp te för att invänta regnet, men det var segt. Till slut slocknade regnet i sitt försök att dränka oss. Paraplyförsäljningen gick upp med 1000%. Och Broadway vid Time Square. Oj, inte något för den som inte klarar av blinkande saker över allt, människor i rörelse, bilar, herregud vilket kaos. Eller kanske inte, men man överlever inte många timmar i ett sådant stök.




I morgon är det sista dagen, lite synd. New York är en sån fantastiskt härlig stad. Ytterligheterna trängs och det finns plats för alla. Nästa gång blir det fjorton dagar här...

I morgon Guggenheim och en joggingtur på morgonen, har gett mig på att jogga i Centralpark. Kommer jag att lyckas med det? Stay tuned...




torsdag 19 juli 2012

Kultur, kultur och lite irrfärder

Dag tre.
Hoppsan vad tiden susar iväg, och pengarna också för den delen. Konstigt land. Köpte ett 7 dagars Metro-kort med fria resor, men betalade nästan lika mycket för en Panini med Craneberry juice på MoMa, Museum of Modern Art. Ja, jag vet. Man ska aldrig äta på ett sådant ställe, men jag blev hungrig så enkelt var det. Jag hade som sagt joggat på morgonen och efter sportighet kommer alltid kultur. Och med kultur kommer alltid hunger, så är det. Punkt.

Jag köpte en VIP-biljett på hotellet som var halva priset till MoMa, den killen som sitter i receptionen är ett socialt geni. Kunnig som tusan och hjälper till med allt, ska inte glömma att betala honom i morgon för biljetten. Jag hade inga kontanter, men det fixade han så att jag kan betala senare. Serviceminded och easy going...

Promenerade till MoMa, det var inte så långt. Och sniffade in kultur så det bara skrek om det. Gillar att titta på olika konstnärers uttryck. Det får jag tacka min pappa och mamma för, tror jag. Känslan av muséer finns liksom inombords, ja ni förstår säkert. Om inte... sorry, U missed something. Filmen visar några verk av flera spännande konstnärer, ni kan ju alltid se om ni kan identifiera någon/några/alla av dem. En liten frågesport i kultur. Själv kan jag förmodligen inte vem som är konstnären till vilket verk, men huvudsaken är att det händer någonting inombords. Och det gör det.


Jag hörde en kille i 10-års åldern säga till sin pappa; - This could I have done. Och då funderade jag lite, och kom fram till att det är ibland en del som säger att det där skulle vilken unge som helst kunna göra. Ja, själva görandet kanske vem som helst kan, men tanken dit är inte helt enkel. Det enkla är det som syns, men det svåra är det som inte syns. Nu ska jag inte förveckla in mig i kulturfilosofiska frågeställningar, även om det är kul, utan hänge mig åt fakta och vad som faktiskt hände dag tre. Har jag sagt att det har varit mycket svalare idag? Behaglig svensk högsommar. Som det ska vara och man slipper köpa vatten stup i kvarten, för 2 $ flaskan.

Här kommer det några kulturklipp från dagen, ingen musik. Låter bilderna tala.




I morgon har jag bokat in mig på en Pod Hotel FREE Streetwise New York Walking Tour: High Line to the Village. Ska bli spännande. Återkommer i morgon med rapport. 

Ha det gott så länge.

PS! Det där med irrfärder var inte så allvarligt. Gick ned i fel Metrostation, frågade om det var rätt. Nix, wrong way. Gick på rätt station. Kom inte igenom, kortet var låst en stund. Väntade. Åkte med ett express metro, som inte stannade där jag skulle av. Fick åka tillbaka. Och hamnade rätt. Mina irrfärder var inte så svåra som Odysseus (?), även om jag var lite sugen att komma till hotellet lite tidigare. Som det kan bli.

Joggade på 1 st Ave, Manhattan

Godmorgon, eller det är kanske lite eftermiddag hos er. Innan dagens eskapader i den stora staden tog jag mig en joggingtur. Det åskade, blixtrade och dundrade i går kväll så luften är helt annorlunda idag.  Perfekt temperatur för morgonjogging. Så jag tog mig en liten tur kl. 07.00, målet hade ju varit att jogga i Centralpark, men idag kändes det som om jag inte vill dra iväg in mot de centrala delarna. Då fick det bli en tur runt 1 St Ave och lite så...

Måste också meddela att det gick alldeles utmärkt. Bra form, hyfsat tempo. Mötte fler joggare under denna turen än jag gör på en hel månad i spåret där hemma. Men, men, det Berggrenska förföljer mig lite. Jo, jag var ju som sagt ute och knallade runt i tisdags. Tog mina sandaler, för det var varmt. Folk klagar alltid på att människor har strumpor i sandaler, det brukar jag ha. Förlåt. Men denna gången tog jag inga strumpor, jag är ju i New York, coolhetens huvudstad. Vad tror ni det fick för konsekvenser? Jo, att jag fick två blåsor under fötterna som jag har gått och dragits med hela onsdagen. Skulle ha haft strumpor i sandalerna. Satte två miniplåster på före min joggingtur och det funkade.

Sensmoral; var inte coolare än du är. Det straffar sig alltid med blåsor under fötterna.

Nej, nu ska jag äta färdigt min frukost och planera lite för dagen. Mycket skönare temperatur idag, förresten...

Ha det gott, så kommer dagens rapport lite senare i kväll.

onsdag 18 juli 2012

New York dag 2 - The Movie

Hä kommer filmen som jag lovade. Och det blev ett riktigt åskregn som rensade upp luften. Nu är det lite bättre temperatur. Sov gott...

WTC 9/11, Brooklynbron och nudlar över allt.

Go kväll, eller tidig kväll som det är här på Manhattan.

Äntligen fick vi ett oväder, det regnar och åskar så att värmen försvinner nog lite grand, jag skulle ju jogga i Centralpark. Lite varmt, eller vad tror ni? Ja, värmen förresten, vad ska man säga om den? Jag gillar värme och har inga större problem med värmen, men när det är 94 F (34-35 C) på förmiddagen då vet man att det blir en dryg dag att strosa runt i New York. Och att jogga... hm, ja det släpper vi tills imorgon...

Jag började dagen med att kolla upp lite om bussresan till Boston, fick tipset av Conciergekillen i lobbyn att Boltbus är bra. Så jag åkte till Pennstation med The Metro för att kolla upp lite, the Metro är skitbra, enkel att åka och luftkonditionerad. Förresten hela Manhattan är ganska enkelt att hitta på, gatorna är numrerade W51 st, E52 st osv. och sedan avenyer i längsriktning. Bussbiljetten får man köpa på nätet, så då får jag göra det. När jag ändå var där så fortsatte jag till WTC och the Memorialplace.

Det var en otrolig säkerhetskoll innan man fick gå in, ungefär som på flygplatsen. Jag, som tyckte att det var en brilliant idé, filmade en snutt och då fick jag stå med dumstruten på ett tag och radera filmen. It´s not allowed, outside it´s ok but not in the security area... Man är ju bara en godtrogen svensk. Inne på området var det riktigt andaktsfullt med vattnet som strömmade, kolla in filmen förresten, och jag pratade med en guide om hur man skulle tolka vattenströmningen. Arkitekten eller konstnären hade inte lämnat någon förklaring. Det var upp till var och en att tolka. Det fanns också ett träd som på något sätt hade klarat sig och det vårdades ömt. Usch, vad sorgligt det är att det ska behöva finnas sådana här monument. Människan är i grunden god... Hoppas jag i alla fall.

Brooklynbron, hade jag som ett mål att uppleva och gå över. Varför, har jag ingen aning om, men det ligger några bilder inom mig om att New York marathon går över Brooklynbron, om det nu kan vara en långt-borta-förklaring. Skulle egentligen joggat över den... Gick tillbaka i hyfsat rask takt och svettades som en galning när jag kom in i Metron för att åka tillbaka till 51 St. Oj, vad det går åt vatten att dricka. Det som är i kranen och duschen luktar som en klorfabrik, så det går bra att tvätta sig och duscha i.

Ja, visst ja, nudlarna vad har dom med detta och göra? Jo, jag skulle äta något vid South Port och hittade en "galleria" med massor av olika streetfoodrätter. Nudlar med tempuraräkor och kyckling, det låter bra tyckte jag... Allt klart och jag skulle gå och sätta mig, tog tallriken med en hand. Plasttallriken, gick sönder. Nudlar över mig och golvet. Skämsstruten på igen. Jag såg ut som en nudelpudel. Två sekunder senare hade det kommit folk som städade upp och jag försökte torka av mig nudlarna så gott det gick. Fick trösta mig efteråt med en Samuel Adams Summer Ale...

This is New York...

I morgon blir det museer. Hann inte dit idag. Go´natt, eller ni sover nog redan.

PS! Filmen kommer snart, det tar sin lilla tid...


tisdag 17 juli 2012

New York, New York

Äntligen är jag framme i New York, efter en himla lång flygresa för en som inte gillar att flyga. Men att få komma till New York, ja då får man stå ut med ett dagsverke i en flygande plåtburk. Jag hann med att hitta hotellet och komma ut en runda i det extremt varma vädret, kanske kan det ha varit 33 - 34 grader. Svettigt. Det var superenkelt att hitta allt, från Airtrain till Metro och en liten promenad till hotellet. Men så har jag också promenerat virtuellt där hemma, och det är otroligt bra. Googlemaps, Google Earth etc... enormt.

Det blev en liten film med dagens klipp, jag var väl inte helt övertygad om att iPaden var det bästa verktyget. Det strulade när jag skulle ladda upp till Youtube etc.... Men till slut så är den här. New York, New York. Jo, musiken snickrade jag ihop i Garageband innan jag åkte, det blev väl inte helt underbart, inte alls så tajt som jag ville. Men provar man aldrig så blir det inte bättre heller.


Förresten när jag var ute och promenerade, lite utanför Centralpark pratade jag med en dam från Kalifornien vars man hade gått bort för ett halvår sedan. Hon hade gått till parken och strött ut lite aska ifrån sin man. Hon ville att han skulle vara lite överallt, så hon tog med sig lite aska dit hon åkte. Hmmm, sånt kan man bara vara med om i New York. Inte ofta det händer i Smedjebacken.

Ha det gott nu ska jag också gå och lägga mig.